Mitt under pågående pandemi föreslår Lucy Bartons exmake William att de tillsammans ska fly New York.
Trots deras trassliga förflutna följer Lucy med, fast övertygad om att det rör sig om ett par veckors vistelse i en lite kuststad i Maine. Under månaderna som följer är Lucy och William utelämnade till varandra och irritationen blir allt större i huset intill det lynniga, brusande havet.
Lucy kämpar med isoleringen och längtar tillbaka till sitt älskade New York. Hon konfronteras med sitt förflutna och sina sorger. Hon saknar sin nyss avlidne make, plågas av en väns död och tänker på de vuxna döttrarna, som inte längre tycks behöva henne. Hon ser hur döttrarna kämpar med sin kärlek till varandra, en kärlek som ibland lider av svår bitterhet och distans.
Men under promenaderna och i tystnaden finns också ett välgörande lugn och vila. Långsamt får livet en annan skärpa och en oväntad vänskap föds i mötet med grannen Bob. Häpen upptäcker hon att han känns närmare henne än vad William någonsin varit. Med små medel, en utsökt humor och en skarpsinnig blick skildrar Elizabeth Strout hur svår, nyckfull och vacker intimitet kan vara människor emellan.
