Heintz Konradsson har varit ett så kallat namn i den svenska poesin i mer än ett halvsekel: odräglig, ständigt pank, otvetydigt begåvad men inte alltid lätt att tolka. I samband med pandemin stänger han in sig och kommer ut på andra sidan med en diktsamling som uppfattas som en appell till motstånd, en uppdaterad beredskapsdikt på tröskeln till Nato-medlemskapet, och får både folkets kärlek och Svenska Akademiens stora pris som belöning. Han har blivit en Nationalklenod.

Berättaren i Klenoden arbetar på en biografi om den motsägelsefulle skalden, och den leder honom in på en mycket gammal historia, som närmast är aktivt bortglömd i vapenskramlets tider. Den om hur bilfabrikören Henry Ford bekostade en färd över Atlanten med en båt full med fredsaktivister på väg till en konferens i Stockholm, där ett motstånd mot första världskrigets massakrer i skyttegravarna skulle formeras. Konferensen gick i kvav, men en modern pacifism föddes, som hade rötter i Konradssons egen familj.

Men det pågår också ett annat spel i den här berättelsens nutid. Levnadstecknaren kommer i oönskad kontakt med påverkansoperationer österifrån, och hans spår korsas med den ständige följeslagaren och grå eminensen i Henry Morgan-trilogin, Envoyén, och dennes döttrar. Och under arbetets gång väcks frågan hos både honom och läsaren om hur man egentligen ska förstå Heintz Konradssons landstormspoesi.

Klas Östergrens nya roman är en högaktuell historia om ett politiskt och moraliskt tillstånd som har vält en hel nation över ända.