”Hyss hittar man inte på – di bare blir.”

På gården Katthult i Lönneberga bodde Emil. Han såg så snäll ut att man nästan kunde tro att han var en liten ängel. Men det skulle man inte inbilla sig. För Emil var vild och envis, och han gjorde hyss nästan varje dag. Men Emil var hygglig på det viset att han aldrig gjorde samma hyss två gånger, utan hittade på nya hyss hela tiden. Som när han hissade upp sin lillasyster Ida i flaggstången. Eller den gången när han red på Lukas rakt in i stora salen, där borgmästaren höll kalas. Och var tror ni Emil hamnade då?